http://www.aftonbladet.se/kultur/article5535250.ab
Ett ämne som alltid har berört mig är rätten till min egen död. Tänk Om: Jag blir ett vårdkolli som lider av både smärta, ångest, klaustrofobi, och sist men inte minst, nostalgi, hur jag längtar tillbaks till den tid när vi var friska, hade sommarstugan på Kavarö i Öregrund, vi skrapade båten, drack pilsner och grillade, jag, pappa och morfar. syrran, mamma och mormor band granriskransar för försäljning till blomsteraffärer, eller tiden med min egen familj, frugan och barnen åker längs kustvägar i sydsverige, eller bara umgås en videokväll, jag älskar med min fru, eller spelar trummor med sonen, eller sjunger med dottern...ett långt liv som bara JAG levt. Om jag vill ta mitt liv, så SKA den hjälpen finnas. Inga religiösa låtsasmoraliska aspekter får spela in. Läkare världen över tar liv varje dag, och det gör dom av omtanke. Folk som inte förstår detta har aldrig upplevt äkta kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hittade hit via din fru, vars blogg jag följt ett tag!
SvaraRaderaVad bra du skriver, så fint, det berör! Och jag håller med dig! Helt och fullt!